.

Men tjena hallå! Har inte funderat på att blogga på svärtinge :P Men jag kan ju meddela att jag inte är där med mina tjejor längre. Jag vet att jag sa att vi skulle vara kvar där tills imorn men jag råkade ut för en liten olycka. Inget allvarligt som tur e. Jag har stukat foten, igen... Så mina små kryckor till vänner är tillbaka. Och nej vänner kan jag inte säga för jag hatar de. Men så kan det gå. Det som hände var att Jag Cissi och Emelie var ute och red, Jag hade först en häst som hette Mimmi, hon va snäll men väldigt ivrig! När vi skulle börja skritta så vart hon helt busig och började jävlas med mig, lyssnade inte oh så. Var väldigt nära att hon stegrade med mig... Och jag är ju inte häst tjejen direkt heller så jag var ju rätt rädd så hon kände väl det med.  Cissi är ju van med hästar så hon bytte med mig. Så jag fick sitta upp på Örni , en ståtlig fin och snäll häst! Och stor! Han var jätte fin hela rundan, men sen när vi började närma oss stallet igen så tröttnade han väl på att ha mig på ryggen eller så, så han satte fart och började galopera, och jag som inte är hästvan fick ju spel. Han springer inte sörligt den här hästen heller. Jag försökte ju dra i tyglarna men insåg att det gick inte, cissi berättade sen att jag drog fel, man ska jag dra de neråt men jag drog de ju bara mot mig så då höjde örni huvet och kunde springa ännu mer. Jag tyckte att jag hade rätt bra balans ändå, så hade kanske klarat en bit men sen så lossna min fot ur ena stigbygeln och då vart jag så jävla rädd, det gick ju skitsnabbt! Och fick typ ett par hundra grenar som rev mig i ansiktet också, jag kände sen att jag gled åt sidan, kände att jag skulle falla av så jag typ slängde mig av för att komma därifrån, och jag missa asfalten precis tror jag och hamna i dicket.Som tur va hade jag ju väst och hjälm på mig. Jag tror jag hamna lite på asfalten men det var med västen isåfall för jag fick inte ont. Fast jag lande på min fot som jag stukade för typ några veckor sen, så nu är den stukad igen. Yay.... Men aa nu har man vart med om det också. Snacka om att jag vart chockad... Jag vet knappt hur jag landa... jag ville bara av. Stackars Cissi och Emelie som jag trodde jag skadat mig jätte mycket!  Ringde mamma sen för att liksom säga vad som hänt, kände på mig att hon skulle bli sur om jag sa det dagen efter det hade hänt. Fast jag ångrar att jag gjorde det lite, för hon kom och hämta mig. Hon ville att jag skulle va hemma. Hon ville åka in och röntga så vi va säkra på att jag inte hade nån spricka eller brutit den. Men som tur va så klarade jag mig från det. Vi fick sitta där på akuten ett tag asså... Två och en halv timma eller va det blev. Illa!!