.

God kväll. Många inlägg idag ? :o Sa ju att det skulle bli mer bloggning ^^

Fick lite tankar som snurrar runt.. Har tänkt på sånna som jag, sånna som har väldigt svårt att släppa människor. Som man tyckt om eller en kompis, förlorat någon på olika sett kort fattat. Hur de gör för att orka? 

Fast orka kanske blir ett litet svårt ord, men jag tror man förstår, men som jag, jag förlorade en pojkvän som betydde hur mycket som helst för mig, jag trodde inte jag skulle klara mig utan honom. Fast det är ju oftast sådant man tänker för efter ett tag så gör man det. Men jag var arg och ledsen (deprimerad) över honom i tre månaders tid, och då var det verkligen hela tiden, inte ofta jag var glad då. Och då tänkte man så många gånger hur man skulle klara att må så. Men när tiden går så glömmer man det sakta. Jag mår bra nu, men det kan ändå komma stunder då man tänker på personen, kollar på bilder, fast då ler man mest, ler åt alla minnen som man skapat och är glad att man fick uppleva de. Det gör ont, det gör så jävla ont, men kan klarar det. Bara man inte ger upp, man kommer falla tillbaka så många gånger, hela ditt liv kommer säkert ändras, rutiner osv, men du klarar det. Nu fick jag det att låta himla lätt, det är inte alls lätt, men det går. Fast det är ändå otroligt hur lång tid det kan gå, efter så lång tid att man fortfarande blir glad av att se personen. Man får blicka frammåt helt enkelt. Eller ja enkelt och enkelt är det inte. Fast jag förstår ändå inte hur det går/gick till. Det förstår man väl när man blir äldre eller något. En bra sak som jag brukar göra som nog har märkts av, är att skriva. Skriva de jag känner. 

Känns lite bättre efter faktiskt.